Santa Santa Santa Lanta!

uuuuh, igår var det dressyrträning.. eller enligt min uppfattning vet jag inte om man kan kalla det dressyr, i alla fall, inte till en början... Dressyr ska ju vara vackert enkelt och glamoröst. Träningen igår var nog raka motsatsen till det! Haha!
Var hos tränar-Frida ( Vita lindor och vitt schabrak på). Allt var frid och fröjd. Super snäll häst att lasta, göra iordning och ni vet allt det där andra som måste fungera när man är ute på egen hand (mortuta är i USA så jag är utlämnad till ensamträning) men santa skötte sig som alltid exemlasrisk. Tålmodigt står hon och väntar medan sadel och diverse pyntning åker på.

Sen dags för den själva delen som hon borde vara bäst på, springa fint med sitt vackra steg och elegans, men nääää. Helo I´m missis devil! Japp!!!! Det var nästan bud på att hoppa av hästen, tacka för sig och lämna henne i ridhuset. Hade dock varit oschysst mot tränar-Frida och de andra som använder ridhuset...
ja vi börjar väl från början..

Lektionen före mig red Celle med Mr P. Fint fint fint! Santi sneglade och sa att oooh vad han kan. Jag sa men det kan du också, då sa Santa ja det kan jag väl men inte idag. Sen var det som att sitta på kryptonit. Jag frågade 14 gånger vad det var för fel, men tydligen bara vaknat på fel sida.. Celle avslutade sitt pass och mitt och Santas började. Tränar-Frida undrade hur det gått i veckan och det har ju gått bra. Men denna kväll var Santa överladdad, kvittade vad jag gjorde och inte gjorde. Tänk er en hal ål som gick åt sidan men även upp och ner. Det var här jag tänkte att jag skulle hoppa av och aldrig mer titta åt en häst. Men tränar-Frida var bestämd och sa, nej nu accepterar vi inte detta. Nu får hon skärpa sig. Japp, genom att göra öppna, och hela tiden peta in hennes ytter bak som hon vill slänga ut åt sidan och forma henne för den inner skänkeln, ruskade Santa på huvudet och sa jaha är det bara det här ni vill, säg det då!!! Så efter nära döden upplevelse i fem min (satt och tänkte att hoppas jag får operationstid lite snabbare denna gången) blev hon som att vända på en femöring jämn och fin i handen, taktmässig och rak under mig. Santa du kan ju! Jag blev så glad att jag tackade de högre makterna, tränar-Frida jublade och gjorde baklänges volter. Santa tyckte vi var töntiga men tuffade på. Kunde inte låta bli att snegla i speglarna och från att sett en hysterisk ko, till att se en fin dressyrhäst, gav en motivationen tillbaka att fortsätta med dressyr.
Santa du är bäst!!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0